Redan från början av min uppfödning bestämde jag mig för att min uppfödning skulle stå på tre ben: exteriör, hälsa och mentalitet. Alla mina avelsdjur har alltid varit utställa, hd-röntgade, ögonlysta och mentalbeskrivna. (Det sistnämnda undantaget min första tik.) När vi fick DNA-tester för BFJE och SD har jag sedan dess haft känd status på alla avelsdjur. Jag är den uppfödaren i rasen som har flest individer mentalbeskrivna, jag är innehavare av åstskilliga BPH diplom från SKK och detta är jag väldigt stolt över. Jag är väldigt noga med att utvärdera mina uppfödda hundar, alla avkommor utom två har känd hd-status och jag brukar säga att jag har väldens bästa valpköpare. Utan dem hade jag inte lyckats.
Mina uppfödda hundar finns representerade bland utställningschampions, viltspårschampions, assistans- och servicehundar såsom diabeteshund och bokhundar, agilityhundar, noseworkhundar, rallylydnandshundar, lydnadshundar, specialsökhundar som vägglushund och pyroteknikhundar. Kort sagt; Galotter kan man använda till mycket! Inte att förglömma, de är världens bästa kompisar och sällskapshundar med. Själv försöker jag träna agility när jag kan och hinner, och har även börjat prova på Nosework.
Jag är i grunden SBK instruktörsutbildad, och var förr om åren aktiv som mentalbeskrivningsfigurant. Jag har även gått SKKs två mentalutbildning på distans, för just mentalitet och hundens språk aldrig upphör att fascinera mig. Jag har även gått SKKs Hundavel och Genetik- en fördjupningskurs, samt utbildat mig till diplomerad avelsfunktionär.
Men mina viktigaste lärarinnor har ändå mina tikar varit. För vem vet väl bättre än de?