Avel på lagotto romagnolo
Varför föder vi upp lagotto, vad är vår drivkraft, vad är vårt mål? Jag tror att svaren man kan få genom att fråga våra uppfödare nog är väldigt skiftande. Allt från att man tycker att ens tik är trevlig, till att man vill föda upp bra familjehundar, kanske är intentionen arbetande hundar eller utställningsstjärnor? Själv fick jag ganska tidigt en annan inställning, fostrad av gamla hundtanter som jag är. Mitt är att förvalta en ras, ett kulturarv. Och för att kunna göra det behövs kunskaper om historien, om hur rasen sett ut, för att kunna veta vad det är som ska bevaras, men man bör också vara intresserad av genetik för att kunna förstå hur det ska gå till. Tanken är ju att en rashund ska kunna finnas i århundraden utan att nämnvärt förändras varken till egenskaper, utseende eller hälsa.
Att börja som ny uppfödare är inte alltid så lätt. Inte alla har chansen att kunna skaffa sig en bra mentor och det är synd. Det är ett utmärkt sätt att lära sig. Min erfarenhet är faktiskt att de allra flesta gamla uppfödare gladeligen delar med sig av kunskap om man bara vågar fråga och lyssna. Men viktigast ändå är att ta alla chanser att lära sig. Ibland blir jag lite frustrerad över att det finns så mycket saker kvar att lära sig och tiden går för fort.
"Där och då bestämde jag mig för att hälsa, mentalitet och exteriör, i den ordningen skulle bli det viktigaste för mig. Inget avelsdjur var tvungen att ligga på topp i de olika delarna, men ingen del fick fallera. Så tänker jag fortfarande."
Lagottoklubben har under de snart 15 år jag varit med, gett mig kunskaper som jag är väldigt tacksam över. Årsböckerna är en fantastisk dokumentation över rasen, fulla med kunskaper som alla uppfödare borde läsa om och om igen. Den första föreläsningen jag var på hölls av genetikern Per Erik Sundgren, som på klubbens uppdrag gjort en analys av lagotto ur ett genetiskt perspektiv. Utöver att jag fick genetikens grunder förklarade för mig, pratade han även om vikten att ha tydliga mål med aveln, och hur viktigt det är med parametrar för att kunna mäta resultat. Avelsutvärdering av så många avkommor som möjligt är alltid det bästa. Vidare talade han en del om vikten av att behålla en genetisk bredd, som det viktigaste inom rasaveln. Han delade också tankar om extremdjur, kontra normaldjuret, hur snabbt det kan gå att t.ex. förändra en ras.
Om man bara avlar med en parameter, tex utseende, kan det gå fort att nå tänkta resultat. Tar man med fler parametrar går det betydligt långsammare, och tar man med för många parametrar blir det svårt att inom rimlig tid nå framgång. Där och då bestämde jag mig för att hälsa, mentalitet och exteriör, i den ordningen skulle bli det viktigaste för mig. Inget avelsdjur var tvungen att ligga på topp i de olika delarna, men ingen del fick fallera. Så tänker jag fortfarande.
Det är inte många träffar ordnade av lagottoklubben som jag inte gått på. Även om det ibland kan vara en bit att åka; är ni intresserade av rasen så åk! Uppfödarkollegor har ofta spännande erfarenheter att dela med sig av, mycket att lära ut och man måste inte tycka lika. Det är lärorikt att argumentera. Men för att nå framgång i ett avelsarbete är det viktigt med samarbete. Att vi prioriterar olika kan vi ju ha till gagn, vi kan använda andras styrkor för att uppväga egna svagheter.
Eftersom vår ras höll på att försvinna och rekonstruerades på 70- talet, så är mycket av den dokumentationen som finns insamlad av de som gjorde det arbetet. Tidigt åkte jag ner till Italien och var åskådare på Radunon, tittade och fotograferade hundar, lyssnade på en exteriör föreläsning av Morsiani och var med en hel dag med tryffelsök där många frågor hann ställas. Allt för att så mycket kunskap som möjligt. Jag passade på att få med mig skrivet material hem, bl.a. lagottons arbetsstandard. Jag undrar hur många uppfödare idag som läst den? Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit någon gång.
Att leta begagnade böcker på nätet och att titta på lagottorelaterade filmer på YouTube är även det väldigt lärorikt. Jag lusläser gärna andra länders lagottoklubbars hemsidor.
Att få den unika chansen som lagottoklubben erbjöd härom året, att få lyssna på Gilberto Grandi som var en av de som bevarade lagotton till eftervärden, var helt fantastiskt. Det måste nog vara ganska unikt att man som uppfödare kan samtala med en av de som skrev rasstandarden! Hans kompendium från det seminariet är idag en kär ägodel. Den går att hitta på klubbens hemsida. Nörda in er i allt ni kommer över, stort som smått. Det mår vår ras bra av.